att hitta sig själv

2013-09-01 18:23:55 i isabell, workout,

har blivit sex träningspass den här veckan. en singel-pt i måndags, corebar på tisdagen, duo-pt på onsdagen, teknikcheck med en instruktör på elixia plus överkropp i torsdags, tuff legday plus extra smått och gott med kristine igår och så dagens: latin jazz på elixia carl berner. egentligen vill jag bara ligga på fem pass, då mår min kropp och psyke som bäst och då känner jag att jag har balans, att jag fortfarande har roligt. OM jag kör ett sjätte ska det vara ett pass för psyket (som yoga, pilates eller body balance), för att jag har otroligt mycket energi, eller, som idag, för att jag har sån jävla lust. så jag tryckte in det här timmeslånga danspasset.
 
var en härlig kille från norska baletthögskolan som undervisade. jag, som inte har tagit en pivot turn eller pas de bourrée sen jag tog klasser på spinoff för tre år sen, slet fort av mig mina rumpf-sneakers med delad sula som jag tidigare hade rotat fram i källaren. vi varvade teknikövningar med koreografi, en kort stretch uppblandad med flatback, contract, release. djupa pliéer och lätta fötter. turn-out, adagio, point, flex, alla dessa termer jag sorterat bort som oviktiga och som nu föll sig helt naturligt.
 
jag fattar inte hur jag har kunnat glömma. fotsulornas hasande mot golvet. styrkan i benen, balansen, spottandet i piruetterna och hållningen som kommer med hållet center och framskjuten bröstkorg. tyngden i svanskotan. att ta koreografi och fixa det. och så lärarens kommentar på slutet: "jag ser att du har dansat tidigare, jag ser det på din turn-out." det är som att lära sig cykla, visst nog. och jag kan inte låta bli att googla upp dansskolor i oslo, se vilka som har kvällskurser, vad som är möjligt med ett tiotillsex-jobb.
 
med min gamla hållning, en dansares hållning, går jag ner i omklädningsrummet efter timmens slut. min första dansklass på tre år. kroppen är stark, sinnet ljust och huvudet fullt av bilder som blixtrar förbi. stångövningar på boland. projektarbetet i trean. kullerbyttor, hopp och fång på trixlektionerna med toby. "titta på mamma!" - vår balettlärare på gymnasiet. spring i trapporna på ekeby. diagonaler över mjuka golv. jag, steppandes på en pall på stora scenen på stadsteatern. sena kvällar i danshuset på kävesta. nötet av "jag vet en deilig rosa" på spinoff. snabba fötter på steppskolan i trikkestallen.
 
plötsligt har jag hittat tillbaka till mig själv. det är ju det här jag tycker om. det är ju det här jag älskar! och det är här jag känner mig som allra mest hemma. i dansen. jag fattar inte hur jag någonsin kunde sluta.

dilemmat om måndagsmorgnar

2013-08-20 00:00:37 i isabell, workout,

måndagar kan vara så grå. efter en härlig helg ska man tillbaka till vardagen. upp alltför tidigt, sömndrucken med håret på ända. ögonenlocken hänger och påsarna under ögonen liksom trycker uppåt så man bara ser genom smala springor. långsamt segar man sig in i duschen, blir knappast piggare av det varma vattnet, bara blöt, och så fort man kliver ut och in i handduken påminns man om att det inte direkt är sommar längre. golvet är kallt. tassar på tå tillbaka till sovrummet, bylsar på sig så mycket kläder som möjligt för att sluta huttra. och fast man har masat sig upp i god tid blir det alltid bråttom, bråttom och plötsligt måste man springa till cykeln och sen trampa som en galning för att med svetten rinnande längs ryggen stämpla sig in en minut innan man börjar jobba.
 
det här är mer regel än undantag för denna fröken. så även denna morgon. i lördags var vi på fest till tidig morgon, och med bara 11 timmars sömn från lördag till måndag var jag knappast utvilad när klockan ringde denna måndagsmorgon. dessutom drömde jag en massa knasigt inatt och pratade en hel del, så det känns som att jag har varit vaken halva natten.
 
men trots det, trots allt detta jävliga gillar jag ändå måndagar. jag gillar det här med att starta på nytt, kalendern i telefonen byter rad, vi sätter upp en ny vaktlista på jobbet och budgeten ställs om på noll. det som har varit har varit och livet känns liksom färskt, fräscht och spännande! plötsligt har jag, till skillad från söndagkvällar, hundra saker att se fram emot, jag skriver listor på saker jag ska hinna med just denna veckan och när jag lägger mig längtar jag till nästa dag.
 
vad jag såg fram emot och som lyckades dra mig upp denna gråkalla morgon? kvällsträning i s:t hanshaugen-parken. att vi dessutom skulle vara på ett nytt ställe och alltså göra nya grejer var också himla exciting. jag hade planerat och packat ner ett gäng matlådor, härligt sprängfyllda av energi, och med en celcius och en snabb pwo i magen var jag supertaggad! vi fick improvisera lite, min högerarm har knasat till sig och det verkar som att en sena i armbågen inte riktigt vill samarbeta för jag kan inte sträcka ut armen helt utan att det smärtar som fan.. men dagens pass innefattade tre rundor med intervaller av sidohopp, jogg med höga knälyft och bakåtspark och box-löp på en stubbe, tre rundor med baklängesgång med pt-rep, burpees och magträning, tre rundor med jägarvila, bulgariska utfall, backintervall och säteaktiverande planka och så ett par rundor med rodd med pt-rep och par-situps. jag var härligt trött och sliten men samtidigt full av ny energi efter timmens slut! jag blir så fascinerad av den där känslan. känslan av att vara helt utpumpad, men samtidigt starkast i världen. mitt starkaste jag. mitt bästa jag. för fy fan vad jag är bra!
 
och resten av veckan är också späckad av härliga pass. imorgon ska jag på corebar HIT efter jobbet. på onsdag kväll har jag pt-timme med anniken och på torsdag gratis pt-timme med en instruktör på elixia. på fredag tar jag antagligen vilodag, för i helgen har anniken corebar-masterclass som jag vill vara med på. i alla fall på söndag. möjligen också på lördag. blir en härlig vecka. och nu ska jag sova, så att det äntligen kan bli imorgon.
 
och förresten. en annan anledning till att denna näst sista måndagen i augusti har varit en speciellt fantastisk en, är att inatt föddes lilla maya lykke. max lillasyster och min fina kusins och pers lilla dotter. bara det är ju en sensation som får håren att resa sig och mig att börja grina lite.

det svåra med hemma och hemma

2013-08-13 23:56:44 i isabell,

det svåraste med att byta stad, land, liv är att jag numera har två hem. och det svåraste med att åka hem är att åka, just det, hem igen. den här helgen var efterlängtad på många sätt. ellika och niklas skulle gifta sig. jag skulle få spendera två dagar med min familj i en annan stad, som på en minisemester mitt bland arbetsveckorna. framför allt skulle jag få klämma på min vackra storasysters stora mage! och börja lära känna mitt ofödda syskonbarn. få ett par irriterade sparkar i handen. känna hickningar. sånt där som gör mig tårögd, bara av tanken.
 
medvetet hade jag inte sagt till att jag skulle komma hem. inte mer än till fanny och kristin. flyget landade 08.40 på arlanda, jag hade klipptid klockan 14, före det skulle en lunch med fanny hinnas med (som sen ändå inte blev av, men ändå) och efteråt en fika med kristin. klockan 10 på lördagsmorgonen skulle vi sitta i bilen, och eftersom det blev bestämt i sista liten att jag faktiskt fick ledigt och kunde åka hem och mina uppsalatjejer brukar vara ganska upptagna fröknar lät jag helt sonika bli. tills nathalie fick nys om saken. och frågade om jag inte skulle med på lite fest. och maria erbjöd sig att skriva mig på listan till snerikes. och det var en förfest hos linda, och alla mina favoriter skulle vara där. kunde liksom inte tacka nej.
 
och kvällen blev så jävla fin, med prat och skratt och dans och billig öl. tiden gick alltför fort, och efter några få timmars sömn satt jag i bilen på väg till ljusdal.
 
bröllopet var fantastiskt. såklart. när dörrarna slogs upp och brudparet skred in räckte det med att syrran gav mig en blick så stod vi där med tårarna och sminket rinnande nerför kinderna. det var så vackert! på söndagen bar det av nästan direkt från ljusdal till arlanda, och vips var jag hemma i oslo igen.
 
det är så jävla dubbelt, alltså. jag älskar mitt liv här, jag är så glad för alla härliga människor jag träffat och nya vänner jag fått. vår lägenhet är supermysig och läget är perfekt, jag har en bra anställning och trivs så himla bra på jobbet. min bästa vän bor två minuters promenad från mig, jag kan göda alla mina fritidsintressen på det sättet jag vill. jag har lyckats komma en bra bit på väg med både mitt fysiska men framför allt psykiska mående genom att ha haft turen att få tränas av en otrolig pt, jag har en fantastiskt spännande höst framför mig och mina framtidsplaner har aldrig varit klarare än såhär.
 
ändå gör det ont i mig varje gång jag tänker på uppsala. inte som stad, men på vad jag faktiskt missar av att inte vara fysiskt närvarande hos alla människor jag håller kär. små saker. stora saker. sånt jag inte är delaktig i, för att jag bor 50 mil bort och inte är hemma mer än fyra-fem gånger per år. att jag får tårar i ögonen varje gång jag kramar mamma och pappa hej då. tanken på att det nog dröjer ett par-tre månader, minst, innan jag får hänga med tjejerna igen. att det kommer en bebis snart, och jag kommer inte ens vara i samma land när dom åker in till bb. det kommer att vara höst då, när jag sätter min fot på svensk mark igen.
 
och samtidigt är jag så tacksam. så väldigt, väldigt tacksam för att ni, mina vänner, håller ut. och inte släpper taget om mig, fast det går så lång tid mellan gångerna. hade det varit så hade jag nog fått överväga att flytta lite närmare, och kanske ha ett liv lite mindre likt det fina jag har nu. för jag släpper fan inte taget om er.

söndag

2013-08-05 22:05:29 i isabell,

jag vaknar med det där välbekanta födelsedagspirret i magen. klockan står på nio, men jag vaknar redan kvart i åtta. kan inte sova längre. alldeles för förväntansfull. jag och ylva ska på tivoli, på tusenfryd! jag älskar karuseller. är barnsligt förtjust i allt som snurrar, skjuter mig upp och släpper mig ner, att spännas fast i en vagn och slungas iväg med en förskräcklig fart. att tro att jag ska dö, och samtidigt känna mig säker. adrenalinet.
 
vi möts på jernbanetorget och time:ar bussen perfekt. på tjugo minuter är vi där. solen skiner och jag bränner mig på axlarna. vi köar och åker och köar och åker. det finns ett vattenland med rutchkanor, vi är dom enda över tio bast och sminket rinner nerför kinderna. äter pizza och dricker öl till lunch, precis som sig bör på nöjesfält. skrattar. pratar. åker fler karuseller. jag får hysteriska fnitterattacker i berg- och dalbanorna. ylva skrattar mest åt mig. så åker vi en grej som snurrar runt och åker fram och tillbaka, högt, högt upp. kraften gör att jag liksom trycks ner och sitter halvt dubbelvikt i sätet, jag garvar så mycket att jag måste kippa efter luft, blåsten gör att läpparna fastnar i ett galet grin samtidigt som dreglet skvätter på ylva. försöker torka bort det men kan knappt få upp handen. frustar. skrattar. när vi väl kommer av är jag alldeles svag i kroppen, men adrenalinstinn och jag skrattar fortfarande. vi spelar på chokladhjul och ylva försöker sig på gripklon, men vi vinner ingenting. jag blir lite sur och kommer på varför jag aldrig spelar på såna här ställen. innan vi tar bussen hem köper vi glass. min första glass den här sommaren. det är skitkul att vara på tivoli, det är helt underbart med sommar och det är så fint att få kvalitetstid med ylva en hel dag, alldeles för mig själv!
 
när vi går av bussen i stan igen har det börjat regna. åskan mullrar och stora, tunga droppar gör oss dyngsura med en gång. jag springer till bussen och skorna kippar. när jag närmar mig hemma regnar det fortfarande, men inte lika häftigt som förut. och jag är redan så blöt, och kommer ihåg att jag älskar ju regn, så jag går av bussen en hållplats för tidigt. går sakta medan regnet rinner in i ögonen och mina egentligen vita converse blir mer och mer grå.
 
och när jag kommer hem, kall och jävlig, tappar jag upp ett varmt bad med mycket bubblor och så ligger jag där med mina skrynkliga tår och russin-fingrar tills vattnet nästan är kallt. så trött, och min balans är fortfarande lite rubbad efter dagens attraktioner. det känns som att soffan gungar när jag ligger ner. jag känner mig liten igen. som om jag var nio år och utan andra bekymmer än att mina manchesterjeans är för stela och att det är ett helt år tills jag får åka karuseller igen.
 
 

eufori

2013-07-13 21:46:36 i isabell,

 
gårdagkvällen var euforisk! ren och skär lycka! jag och ylva satt nästan helt längst fram på balkongen, redan från öppningsnumret (säg mig var du står) var vi i extas och vi sjöng så högt och dansade så intensivt att rösterna försvann och stolsraden vajade. mitt i konserten kände jag en hand på min axel från kvinnan bakom som utropade "ni gör konserten!" efteråt stannade hon oss, log stort och sa "det var en fröjd att sitta bakom er! ni spred så mycket energi och glädje!" fina ord från en helt främmande kvinna. härligt! när vi sen fick möjligheten att faktiskt möta carola och ta en bild var kvällen fulländad. "jag måste bara få säga TUSEN TACK för en fantastisk kväll!" sa jag, och carola sa "tack! du är svensk! jobbar du här eller?" "ja, i oslo" sa jag, varpå carola tog mig om midjan, log stort mot kameran och sa "det känns skönt." "härligt att ha lite svenskar i publiken?" frågade jag, och hon sa "ja, det känns som hemma." fina carola!!!
 
efteråt, på väg hem till kristine, var jag tvungen att ringa mamma och berätta om kvällen. mamma hörde hur upphetsad jag var och fnissade i telefonen. "det är så härligt att höra att du har haft en fin kväll, isabell!" sa hon, och jag skrattade med. det var VERKLIGEN en fin kväll!

bra och tack

2013-07-10 19:30:43 i isabell, workout,

länge sen sist! orsak? 1. jag har slutat skolan. haft utställning och städat bort mina saker och sagt tack och hej till NISS. med det försvann hundra kilo från mina axlar och istället fick jag en hel drös av energi att använda på annat! 2. jag har varit på tågluff! tre veckor har jag spenderat på härliga och mindre härliga tåg, på fräscha och ofräscha hostel, i fantastiska och ganska otrevliga städer tillsammans med min bästa vän. fin semester, men nu är jag hemma igen, med en brunare kropp och en plånbok som ekar tomt. hade två fridagar i oslo innan jag sen i måndags är tillbaka på jobbet igen på heltid. befordrad och glad! den stillsamma semesterlunken har kvickt bytts ut mot ett taktfast vardagstempo, men jag klagar inte. jag trivs med rutinerna och att ha dagen planerad från morgon till kväll.
 
här om dagen postade jag en status på facebook. "tjena jantelagen! idag har jag varit RÅ på bislett stadion, tränat skiten ur min semesterslappa kropp och ätit upp alla fem matlådor jag har haft med mig. jag har även varit sjukt trevlig och glad mot kunder trots att min jävulska magkatarr är tillbaka och fått mig att vilja gå dubbelvikt. sen har jag klarat av min första dag som biträdande avdelningschef med bravur och stängt butiken helt på egen hand. och just det, jag skiter i dig! herrå!" sen dess har jag tänkt lite på det här med att uppenbart tycka om sig själv. hur ofta jag svarar en komplimang med "äsch, det var väl inget!" eller "ja, fast det var ju bara för att.. egentligen så.." eller "men har du sett dig själv då?!" även fast dessa så kallade ursäkter, speciellt dom riktade tillbaka mot andra, inte är något jag bara säger utan oftast även tycker, så blir det bara så.. löjligt? jag är 24 år. om tre månader och 17 dagar fyller jag 25. jag undrar när jag ska lära mig att säga tack.
 
för snart två år sen var jag och hälsade på moa i danmark. hon berättade då om en sak som hon brukade göra för att fokusera lite på sig själv, sitt eget nu och för att öka självförtroendet en smula. en "bra/tack/hjälp"-bok. att varje kväll skriva ned vad man har gjort bra under dagen, vad man är tacksam för och vad man behöver hjälp med. två dagar höll jag detta. tidigt i våras när jag var rätt så ostabil i mig själv pratade jag med anniken, och hon rekommenderade samma sak, fast utan att be om hjälp. "det är som med lagen om attraktion" sa hon, "jag tänker att om du ber universum om hjälp kommer du aldrig få det du vill ha. du måste vara övertygad för att kunna ta emot." så jag tänkte att jag ska försöka igen. bra och tack.
 
jag är en bra arbetsledare. jag är trevlig mot mina kollegor men jag kan också säga till, vänligt men bestämt, när någonting ska delegeras. jag gör det jag ska med största nogrannhet, jag arbetar intensivt och får en hel del gjort. jag är trevlig mot människor i min omgivning och jag hanterar svåra kunder med ett lugn som oftast gör att denne går från butiken lite mindre hetsig än innan. jag har ätit en stor och matig sallad och varit noga med att få i mig mer än bara gurka och tomat. snart ska jag iväg på träning och jag vet att jag kommer göra mitt yttersta och pressa min kropp så hårt som den klarar av att jobba idag.
 
och jag är tacksam för att solen skiner. jag är tacksam för att jag har ett jobb att gå till, för att folk på jobbet tycker att jag är duktig, för att jag är omgiven av fina vänner och för att min familj tjatar på mig att jag ska komma hem till sverige. jag är tacksam för att jag har pengar på sparkontot och för att min cykel inte blev stulen under tiden vi var utomlands.
 
så. nu ska jag ta mina bruna, starka ben till st hanshaugen för utomhusträning med fina människor. sen ska jag gå hem och äta middag innan jag ska lägga mig tidigt och förhoppningsvis ta igen lite förlorad sömn. en till dag, sen är det långhelg på denna fröken - en helg som innefattar carola-konsert i tønsberg med ylva och harrytur till strömstad med kristine! må gott!
 
 

framåt, framåt med sjumilakliv

2013-06-11 23:56:19 i isabell, workout,

emilia sover hos mig några nätter nu inför tågluffen. för att vi ska vänja oss vid varandras sällskap. (som om vi inte hänger tillräckligt ofta ändå..) nej, skämt åsido, hon har hyrt ut lägenheten medan vi är borta och slaggar därför omkring på soffor. ikväll när jag kom hem satt hon i soffan och åt middag. "hur har din dag varit?" frågade hon, och jag svarade glatt "bra! jag har inte gjort något speciellt, men det har varit en fantastisk dag ändå!" "ja, du brukar säga det nu för tiden!" svarade emilia, och jag hajade till.
 
för det är sant. det är verkligen, verkligen sant, och jag tänker inte ens tanken att jag jinxar någonting genom att skriva ner det, svart på vitt. från att vara en nedstämd, ledsen tjej med hela världen som tyngd på axlarna har jag, utan att märka det själv, hux flux blivit glad, sprudlande, levande! jag vaknar på morgonen och ser fram emot denna nya dag! jag sitter hemma eller gör saker. oavsett vad har jag ett lugn i kroppen som blandar sig med en sprittande känsla av nyfikenhet. nyfiken på vad nästa timme kommer att erbjuda. kanske någonting som får mig och mitt liv att helt ändra riktning och fokus. som minst bjuder denna timme på mitt eget sällskap, men det är heller inte längre fy skam.
 
i söndags var jag på grillfest och hamnade i samtal med en bekant. "vi har inte känt varandra särskilt länge, isabell, men det är någonting som har hänt med dig, är det inte? du strålar liksom." sa hon och jag hade kunnat börja grina där och då, för det är det finaste jag någonsin kan få höra. att jag strålar.
 
ja. jag trivs rätt bra med mig själv. jag trivs rätt bra med mitt liv. och istället för att bära hela världen slänger jag upp en skivstång på axlarna och drar av några knäböj.
 
ikväll tränade jag med anniken, som varje tisdag. tisdagar är superdagar av två anledningar. den ena är att det är en av två dagar i veckan som jag tvättar håret på. det ligger en barnslig lycka över det. som att byta lakan eller sova med flätor! den andra anledningen är att jag har pt. det är så HÄRLIGT att bli pushad till max och känna lår och rumpa och rygg och andra små muskler försvagas för att byggas upp och stärka till sig. och min pt är en jävel på att dela med sig av sin energi, och först nu, när jag lärt mig ta emot den utan att för den delen suga åt mig (om ni förstår skillnaden) kan jag uppskatta det på riktigt. det är jag otroligt tacksam för.
 
kvällens pass innefattade djupa front- och knäböj, hip thrusts, kontrollerade renegade row, sittande rodd, tunga latsdrag, push ups med vikt och bar rollout, och det var en sliten fröken stahlén som cyklade hemåt i kvällssolen. sliten, javisst, men glad och lycklig ut i minsta nervtråd.
 
svettig och mysig, som sig bör!
 
 

godmorgon kroppen!

2013-06-10 10:42:17 i isabell, workout,

jag antar att den här examenstiden har tagit hårdare på mig än vad jag egentligen förstått. i fredags hade jag sista muntliga presentationen, och ända sen dess har kroppen inte helt varit med på noterna. kvällen spenderades i soffan med feberkänsla i kroppen och en trötthet utan dess like. på lördagen ville jag egentligen dra ut, men lät som en kråka och kände mig hängig. råkade sova över väckarklockan med två timmar på söndagen och imorse vaknade jag med skallebank ej av denna värld. hurra! mötet på skolan fick droppas, men efter ytterligare lite vila och en redig frukost känns allting mycket bättre. drar på mig shorts och kepa, klunkar i mig en celcius och tar en pw/jogg i solen för att rycka igång kroppen också. härlig start på dagen! 
 

val, kval och regnlåtar

2013-06-04 21:46:06 i isabell,

jag har just blivit färdig med veckans pt-timme. ett tufft pass, vi ökade både på sittande rodd, front- och knäböj och jag är helt slut. det duggar ute. jag sticker inom rimi för att köpa grönsaker. när jag kommer ut igen har det börjat regna, och det tilltar medan jag låser upp cykeln. blir lite less. från gymmet till hem är det bara uppförsbackar, och det är så slitsamt att cykla uppåt i regn. dessutom har svettiga kläder har börjat kyla, det blåser ute, glasögonen regnar igen, jag fryser.
 
och så blir det rött ljus vid kyrkan och jag stannar till. vem vill jag vara nu? hur vill jag känna? jag har faktiskt ett val. här är något jag verkligen kan bestämma mig om, bestämma mig för, så vad vill jag? "kom igen, isabell" peppar jag mig själv. "antingen fortsätter du tjura och kommer hem som ett åskmoln, eller så tar du av dig brillorna och gillar läget."
 
och jag har ju helt rätt! varför ska jag välja att tjura och bete mig som en femåring när det enda jag måste göra är att påminna mig om att jag faktiskt älskar regn. för det gör jag! snabbt åker glasögonen i fickan, det blir grönt, jag cyklar uppåt. i regnet. sätter på min regnlåt på högsta volym, ljuden runt omkring försvinner och jag låter regnet smattra hårt mot kinder och panna och in i ögonen. när jag kommer till olav ryes upphör det. det är inte förrän jag kommer till birkelunden och himlen åter igen kastar tunga droppar på oss oslobor som jag fattar hur jävla levande jag känner mig i denna stund. en bit hemifrån hoppar jag av cykeln. sätter regnlåten på repeat. jag går sista biten, med huvudet uppvänt och ett leende på läpparna.
 
små saker som kan göra en så glad. små saker som alltid, alltid, alltid kan väljas att ses på från ett annat håll. det lite bättre hållet. och siri skrattar åt mig när jag ramlar in i hallen med mascara långt ner på kinderna och ropar "GUD VAD DET REGNAR! HÄÄÄÄRLIGT!" för det är vad det är. härligt!

jag kan, jag vill, jag får det till!

2013-05-30 01:01:00 i isabell,

idag har varit en så himla fin dag! var så galet trött när klockan ringde imorse, den här segheten går inte ur och varje morgon vaknar jag med en känsla av att kunna sova tio timmar till. gick upp, fick ett snabbt besök av emilia och en hel del examensjobb gjort. två bilder och två process-filer kvar så är jag game, förutom reflektionsnotat, problemställning och sammanställning av portfolion.
 
på eftermiddagen drog jag ner på stan för ett möte som jag tidigare varit lite nervös för. idag kände jag mig dock lugn och stabil, och allt gick som det skulle! den här fantastiska känslan av att klara av någonting man inte varit så säker på. tryggheten som infinner sig. känslan av att klara av precis vad som helst. tankarna som säger att jag är värdig, att jag KAN och att jag har gjort något jävligt bra. självförtroendet och självkänslan som hoppar upp ett par pinnar.
 
efteråt hann jag med ett body balance-pass som jordade min hispiga och upptrissade själ en smula, fint som vanligt och med bästa instruktören. färdig på gymmet cyklade jag upp till noahs för några öl med kära malin och hennes vänner. fin kväll! hann också med ett otroligt inspirerande och peppande telefonsamtal och jag är mer keen på livet, framtiden och framgångar än någonsin. jag ska ta mig framåt och den positiva energin jag både har och sprider omkring mig ska jag ta med mig längs vägen. släpper den inte den här gången. det händer saker inom mig. det händer saker runt mig, jag har ett gäng folk som har tro på mig och jag tror mer och mer på mig själv. som kristine brukar säga, jag kan, jag vill, jag får det till. it's on!

dagar som bara är bra!

2013-05-28 10:40:52 i isabell,

det är en sån där morgon då jag tycker lite synd om fröken eide som delar lägenhet med mig, för den här morgonen låter jag, och jag låter högt! spelar musik, bråkar med stavmixern och springer i hallen, men! det är en sån dag då jag struntar i att regnet hänger i luften, att det är kallt som slutet av september och inte maj, att jag egentligen har alldeles för mycket att göra för att sitta här och plita. morgnar är heliga för mig, jag har märkt att jag inte riktigt fungerar optimalt när jag tvingas stressa och ha bråttom. jag vill hinna duscha, sminka mig, byta kläder fyra gånger, äta frukost i sakta mak, packa väskan och vara säker på att jag inte glömmer något. andas lite.
 
och det har hänt allt oftare på senaste tiden, att den här barnsliga, okontrollerade känslan av ren GLÄDJE infinner sig. det är fantastiskt! det är härligt! jag flyter nöjt med, delar ut leenden till alla som vill ta emot ett, späder på känslan med bra musik i lurarna och skuttar fram sådär fånigt som jag alltid gör när jag tänker att ingen ser. låtsas att jag är med i en musikvideo och liksom dansar fram. haha.
 
ska alldeles strax ta mig ner på skolan för examensjobb. har vägledningssamtal efter lunch och i eftermiddag blir det jobb med alla fina tjejer i butiken, och så avslutar jag dagen med ett styrkepass hos min grymma pt. jag har bra energier i både kropp och själ, så träningen ikväll kommer bli awesome, det känner jag redan nu. har dessutom världens mastigaste matsäckspåse med mig idag så det kommer inte gå någon nöd på mig!
 
 

jag vänder om och startar upp

2013-05-22 00:30:00 i isabell,

idag hade verkligen kunnat sluta dåligt. jag hade kunnat snurra in mig i sämre tankemönster, stirrat mig blind på allt som inte gått som jag har velat och grävt ner mig i min egen pessimism. den gamla isabell var ganska duktig på det. hon som knappt brydde sig om vad som hände, för att hon, medvetet eller ej, var övertygad om att universum inte ville väl. att livet bara handlade om att stå ut. hon som inte tänkte AKTIVT utan bara.. sög åt sig och lät luddiga funderingar spinna på tills nätet var komplett.

till gamla isabell vill jag bara säga: jag vill aldrig mer bli som du. jag föraktar dig inte, fast du inte vet om det har du lärt mig en hel del. jag uppskattar att jag var du en gång, men tro mig, jag ska aldrig mer låta dig ta den större platsen i mitt liv. jag tycker bättre om mig nu. jag vet att jag är en bättre människa. jag börjar lära mig att jag är värdefull. jag litar på att folk som säger fina saker om mig menar det och inte bara gör det för att vara snälla. den stora skillnaden på dig och mig. du hade hånskrattat och stampat på dig själv. det ska jag aldrig göra mer.

för jag trivs bra. det är fantastiskt att se mig själv utvecklas. och jag älskar den här nya isabell som sakta, omärkbart smög sig på och vips, bara så självklart tog över kontrollen. hon som styr med en hand som bara blir säkrare och stadigare för varje minut som går. hon som SER att världen inte kretsar kring isabell, utan faktiskt kring varje existerande varelse. hon som med rastlösa fötter ivrigt börjar trampa upp en stig, som blir en grusväg, som blir en gata och till sist en motorväg. en autobahn mot sina drömmar.

och jag älskar att jag går och lägger mig med ett leende på läpparna och tänker att, "fan, den här dagen var väl inte så pjåkig? nej. vad var det som var så tungt tidigare? det orkar jag inte ens fundera över. för den här dagen var ju riktigt, jävla bra."

tiden går så fort!

2013-05-20 22:48:00 i isabell,

dagarna bara rusar förbi. jag har sagt det förr, jag säger det igen. det är härligt och lite stressande på samma gång. mest härligt. bestämmer mig för att låta det vara så, och istället för att leva som att varje dag var den sista försöker jag leva som att det vore den första. låta impulser styra så gott det går. planering krävs ju, det är klart, men på den lilla fritid jag har tillåter jag mig bara göra saker jag har lust till. tecknar. dricker vin i parken. solar på balkongen. träffar vänner. lyssnar på podcasts och tar en promenad. sånt som sommaren är till för! avslappning, energigivande aktiviteter och spontanitet.
 
hamburg var fantastiskt. fin stad och fina människor. tisdagen fylldes av workshops och seminarier från morgon till kväll. hann med en galen och rolig utekväll med nya bekanta och på onsdagen var det sight seeing i strålande solsken! väl hemkommen var det långhelg på schemat. på torsdagen var vi på parkteatret och lyssnade på fantastiska wintergatan och dansade tills vi inte orkade mer. på fredagen var det 17 maj, jag firade först i kojan och sen på hausmania med bara dom bästa människorna! på lördagen kom kristine med väninna över och såg på eurovision och söndagen spenderades på takterassen. jag och emilia låg utslagna i varsin solstol och visst fick vi färg.. inatt kunde jag inte vända mig i sängen för att jag har bränt mig så jävligt.
 
nu ska jag gå och lägga mig och samla energi inför ännu en proppfull vecka. förutom annat skolarbete och mina vanliga 15 timmars jobb står läkarbesök, inövning av presentationstext, urban training, födelsedagsfirande och examensarbete på schemat. imorgon ska jag få plåta sanna och anniken, på onsdag tar vi om emilias bilder, torsdag malin och förhoppningsvis lyckas jag övertala mina sista två aspiranter och får klämt in dom där emellan. blir bra. jag är taggad!
 
   
 
hamburg, fina vänner och en solbränd mage.

måndag från åtta till ett

2013-05-14 00:57:00 i isabell,

 
imorse vaknade jag med den här känslan av att ha alltför lite tid och alltför mycket att göra. jag gillar den känslan. faktiskt. den får mig att vara produktiv, effektiv, att lösa situationer med ett annat sinne, ett ovanligt sinne, den får mig att känna mig snabb och duktig!
 
emilia kom över på frukost och vi betade av några avsnitt weeds medan hon lånade tvättmaskinen och jag planerade och strukturerade dagen genom en lista. att göra-listor, finns det något härligare? kanske en hel del, säger ni, men jag älskar listor! speciellt att bocka av och stryka. se punkterna på listan bli färre och färre och till slut, förhoppningsvis, ta slut. och den där stunden efteråt, när man kan sjunka ner i soffan med gott samvete och slå på något hjärndött för en välförtjänt stund av avkoppling. nu hann jag ju inte med någon avkopplande stund och inte heller blev jag färdig med hela listan. dock har jag fått en hel del gjort, 13 av 15 punkter är i skrivande stund strukna och avklarade med gott resultat!
 
det enda som står kvar är utkastet till examensarbetet och presentationsjobbet. det tar jag imorgon på flyget. för nu, gott folk, ska jag slänga mig i sängen och intensivvila i tre och en halv timme innan jag gör mig klar för ännu en ny dag - men denna i hamburg! jag och ett gäng härliga människor tar ett par dagar fyllda av spännande seminarier och workshops och lite sight seeing, och som jag ser fram emot detta! livet ter sig stort och världen tornar upp sig framför mig. här är ett litet steg för att erövra den!

allra käraste syster

2013-05-09 23:29:00 i isabell,

 
mamma och pappa är här. vi får en långhelg tillsammans, flera dagar fyllda av skratt och rödvin, historier och god mat, minnen och nya upplevelser. jag är så lyckligt lottad som har en så härlig familj. min mamma som är så klok, som är så duktig på att tala för sig och som berättar om saker så livligt och levande som ingen annan. som har upplevt så mycket och fortfarande drömmer, som uppmanar mig att stärka alla sinnen jag har och utforska livet med ständig nyfikenhet. min fina pappa med silvergrått hår, med en omättad törst på livet och med barnasinnet i behåll. pappa, som blir tårögd bara vi nämner att han ska bli morfar, som skulle gå över eld och genom vatten för sina döttrar, som busar och bråkar och skojar och skämtar och som med sin envishet klarar precis allt han tar sig för. när han väl bestämt sig. precis som jag.
 
den enda vi saknar nu är syrran. evelina den fina med sin småtjocka bebismage och det lilla krypet i size banan som gömmer sig därinne. min älskade, vackra storasyster som driver mig till vansinne med all sin kärlek och vishet och sina storasysterfasoner. som, fast jag inte vill erkänna det, vet bäst och kan mest, och fast jag av princip vägrar följa hennes råd sluter jag ändå upp i samma riktning. för jag vet att hon har rätt. och här behöver jag inte konkurrera med någon annan, för hon är bara min syster. bara min allra käraste syster.

bra start på veckan

2013-05-06 08:47:26 i isabell,

 
idag har jag vaknat med födelsedagskänslan. det pirrar i magen och rycker i kroppen. hjärtat spritter av energi och händerna darrar (på riktigt!) av förväntan inför en ny dag. till på köpet har jag precis svalt en tf och en d-vitamin med ett glas vetegräs som kommer kicka igång den här dagen ytterligare hacket. det är härligt att vakna utvilad och energisk! jag klarar allt jag tar mig för. jag kan göra precis vad jag vill och jag kan ta mig var jag vill. god morgon, måndag, välkommen! idag stegar vi på mot drömmar och mål!

att se till att omge sig av rätt människor

2013-05-05 23:57:18 i isabell,

ibland räcker energierna inifrån inte till. ibland behövs lite hjälp på traven, en spark i baken och en puff uppåt, åt rätt håll. ibland är det svårt att veta vilken riktning som är den korrekta och väldigt lätt att mista spåret, tappa bort sig i dimman och irra in på fel väg.
 
såna stunder blir jag nästan gråtfärdig av lycka, av tanken på vilka fantastiska människor jag är omgiven av! vilka vackra själar som rör sig omkring mig, som min energi har dragit hit och fångat i sitt magnetiska lasso. det är lagen om attraktion. jag har nämnt den tidigare och jag nämner den igen, för jag är övertygad om att det är vad allt handlar om! vibrationer på samma våglängder dras till varandra och förs samman. människor är på rätt ställe vid rätt tidspunkt, för att dom är precis vad mitt sinne vill ha i den stunden.
 
den här härliga helgen har bara varit ren och skär påfyllning av batterier. den där puffen uppåt och det lysande fyrljuset från någon som verkligen vet hur man delar med sig av sina energier. magknip efter total skrattfest hos min bästa vän. diskussioner och styr på tankarna i min soffa. glada och viktiga samtal och ett återseende med en god vän. solsken och vårvärme. backintervaller och fysisk utmattning och den goda känslan av att jag verkligen lever! workshops av och med otroligt inspirerande och peppande människor. och en smula längtan över telefon med min starka, fina mamma.
 
ibland räcker energierna inifrån inte till. ibland behövs lite hjälp på traven, en spark i baken och en puff uppåt. då gäller det att komma ihåg. att här står jag, och det tjänar ingenting till att irra omkring med tappat fokus. här står jag, och det enda jag behöver göra är att sträcka ut en hand och det finns alltid någon där som kommer leda mig på rätt spår igen. och så ska jag inte glömma att vara tacksam, och att vara det ofta. tack, tack, tack - för att jag får ledas ibland. tack, tack, tack - för att jag får smittas av positiva energier. tack, tack och tack!

det goda livet

2013-04-27 00:00:39 i isabell,

det ger mig så mycket, det här. att jag aktivt kan välja vad jag vill lägga min energi på. att jag har tid att resonera kring vad som är viktigt att lägga tid på och vad jag helt enkelt kan släppa och låta passera. det låter kanske fånigt när jag säger det, men jag märker så stor skillnad på mitt liv och min vardag när jag nu sorterar bland intrycken och bara behåller det bra. rensar bort det som bara smutsar ner. sparar på sånt jag kan plocka fram och bli barnsligt, hysteriskt glad över att tänka på.
 
småsaker. alla så till synes triviala ting som så lätt flyger förbi som ingenting.
 
idag: 1. jag har ritat en hund. påbörjat den tredje och sista delen av beställningsjobbet som jag vet kommer bli så himla fint. suttit med ritplattan i knät och pillat med pixlar på skärmen. ritat, suddat, ritat, suddat, färglagt, klippt och klistrat. den härliga, nöjda känslan när strecken blir som jag tänkt. 2. jag har äntligen fått tummen ur och pumpat mina nästan helt platta cykeldäck. slagit rekord i att cykla fort till jobbet! ringen kino - grensen, sex minuter. vinden i håret, regn på glasögonen och den somriga doften av våt asfalt. romantiskt, va? 3. det har varit sjukligt stressigt på jobbet med hur mycket kunder som helst och jag har älskat det! sprungit in och ut med kartonger, lämnat skor och städat, bemött människor med ett leende och bara fått nöjda kunder. positiv energi drar till sig positiv energi. och positiv energi som bemöts av mindre positiv kan höja den lägre ett par snäpp. plus plus plus är lika med plus.
 
och så har jag hunnit med två tvättmaskiner och nu luktar lägenheten fräscht av ren tvätt. har även fått lite häng och fniss med min bästa vän och imorgon ska vi fira en 30-åring och dansa natten lång.
 
nu när jag går och lägger mig ska jag kapsla in den här magiska känslan jag har i kroppen. så att jag vaknar med den imorgon också. det gör jag. låt oss alla ha en helg fylld av goda energier och strålande umgängen. livet er digg!

fåniga saker som gör mig glad ikväll

2013-04-24 23:53:00 i isabell,

i vanliga fall tar jag alltid till vara på strumpbyxor. oavsett maskor som gått eller trådar som repat upp sig. kan alltid vara bra att ha. nu hittar jag ett hål på ena tån och tar mig faktiskt för att slänga dom. så smyger jag ut i vardagsrummet där siri sitter i soffan och skrattar till något norskt humorprogram. jag hasar mig fram. glider runt, gör en snygg slide på det torra och lite kalla trägolvet. en sån grej som framkallar födelsedagskänslor hos mig. vissa saker har en tendens till det. nytvättade, stela lakan och att gå och lägga sig med blött hår är exempel på andra grejer. och så detta, att jag nu klättrar upp på den höga barstolen så att jag inte når ner med fötterna. äter rostad macka med mycket gurka och blandar ut vetegräs i apelsinjuicen så att den blir alldeles grön.
 
med en hög av grejer att bära in till sovrummet finns det inga händer kvar att öppna dörren med. jag får göra det med foten istället. fnissar för mig själv. fnissar ännu mer när jag slänger mig på sängen och öppnar burken med.. pepparkakor! fast det är april! dom delade ut gratis burkar på rimi, och jag äter dom i sängen! och i sängen har lakanet lagt sig som en lång korv i skarven i mitten för inatt har jag sovit som ett vilddjur. fniss igen!
 
och jag har spring i benen och en pirrig känsla i magen. egentligen helt utan grund. jag känner mig bara motiverad, dedikerad, allmänt peppad och taggad på livet! jag njuter till tusen här i mitt behagliga flow! och tänk, att snart är det maj, och jag har tusen saker att se fram emot. jag blir alldeles snurrig av att tänka på det!
 
fokuserar på nummer ett att se fram emot. tidigt imorgon ska jag till skolan och bygga klart modellen jag håller på med, ett av skolans rum i skala 1:25 med riktiga mått och inredning. imorgon ska jag tapetsera. sätta lister och bygga möbler. och ge min sovande inneboende lite kläder. det kliar redan i fingrarna!
 

tiderna förändras

2013-04-23 00:52:00 i isabell,

i förmiddags satt jag i godan ro med datorn i knät och tecknade beställningsjobb när imessage-ikonen plötsligt började studsa. sms från syrran. "tummen upp för bebis!" bebis, ja. det känns alldeles fantastiskt underbart att äntligen få prata högt om det, nu när vi vet att allting är okej. idag var evelina och patrik på första ultraljudet och nu vet vi, att det är en frisk och kry liten pärla i storlek mango som växer och frodas där inne. tänk, va, att snart är det höst, och till min födelsedag kommer vi redan ha vår lilla skatt! och ha haft det i en hel månad!
 
och bilden då. eller bilderna, inte mindre än två stycken bifogade. en som var lite klurig att förstå innan evelina förklarat för mig, med armar och ben i akrobatiska rörelser. och så en med en arm och en knuten näve och ett litet finger som gör tummen upp. och där började jag grina första gången. samlade mig, fortsatte med mitt. "nu är den stor som en mango" skrev evelina och vred samtidigt på kranen av tårar igen. och så höll det på. jag öppnade lådan med färdigstickade små babyplagg och grät. gick förbi en spegel, slängde en blick på mig själv och tänkte "moster isabell!". skrattade och grät ännu mer. känslostormar. man kunde nästan tro att det var jag som var på smällen och inte du, kära syster!
 
nu när jag ligger i sängen och egentligen borde sova men istället ägnar min tid åt att skriva känner jag bara ren och skär tacksamhet. andas i lugnet som infinner sig och tänker att det är så mycket jag är glad för. så mycket fint i livet. ikväll fokuserar jag framför allt på detta. om 155 dagar kan vi vänta en liten, skrynklig unge. ett litet mirakel som jag ska överösa med kärlek och tid och energi. jag kan knappt bärga mig.