mamma och pappa är här. vi får en långhelg tillsammans, flera dagar fyllda av skratt och rödvin, historier och god mat, minnen och nya upplevelser. jag är så lyckligt lottad som har en så härlig familj. min mamma som är så klok, som är så duktig på att tala för sig och som berättar om saker så livligt och levande som ingen annan. som har upplevt så mycket och fortfarande drömmer, som uppmanar mig att stärka alla sinnen jag har och utforska livet med ständig nyfikenhet. min fina pappa med silvergrått hår, med en omättad törst på livet och med barnasinnet i behåll. pappa, som blir tårögd bara vi nämner att han ska bli morfar, som skulle gå över eld och genom vatten för sina döttrar, som busar och bråkar och skojar och skämtar och som med sin envishet klarar precis allt han tar sig för. när han väl bestämt sig. precis som jag.

 

den enda vi saknar nu är syrran. evelina den fina med sin småtjocka bebismage och det lilla krypet i size banan som gömmer sig därinne. min älskade, vackra storasyster som driver mig till vansinne med all sin kärlek och vishet och sina storasysterfasoner. som, fast jag inte vill erkänna det, vet bäst och kan mest, och fast jag av princip vägrar följa hennes råd sluter jag ändå upp i samma riktning. för jag vet att hon har rätt. och här behöver jag inte konkurrera med någon annan, för hon är bara min syster. bara min allra käraste syster.