en morgon i oslo

2014-05-14 21:07:00 i isabell,

det har varit en lång natt. ett långt dygn förresten. tiden har inte riktigt existerat. timmarna som gått har aldrig gått så fort, och timmarna som gått har varat i all evighet. jag sitter vid fönstret i min bästa väns lägenhet, det där fönstret som sträcker sig från golv till tak, som egentligen är en fransk balkong. jag sitter i en av stolarna från salongen, den där som påminner om ett ägg och som tippar lite om man lutar sig för fort så att man tror att man ska trilla baklänges. jag har lutat mig sakta. tryggt tillbakalutad. 
 
solen börjar gå upp. jag ser ut över hela stan där jag sitter, och varje hus, varje gata är täckt av ett sånt där typiskt oslo-dis som jag bara sett här. det är så tyst. som om det bara är vi i hela världen som är vakna. som att vi delar något stort som ingen annan någonsin kommer veta något om. min bästa vän och vår relativt nyfunne kompis sitter uppkurade i ett av soffhörnen. jag tänker stora tankar. det händer något med en, när en ny dag kommer smygandes, tyst, så man knappt märker det. inatt har vi varit en treenighet, och jag känner mig så otroligt tillfreds när jag ser på dom två mittemot mig. tänker, "inatt är hon min trygghet. inatt är han mitt lugn." allt är så enkelt. min trygghet klappar på soffkudden bredvid sig. "kom och sätt dig här, isabell." lugnet instämmer. "ja, kom hit till oss." jag nickar. ler. först ska jag bara se ut genom fönstret, en liten stund till. se på hela vida världen som ligger öppen där ute, och som välkomnar mig med öppna armar.
 
och hela tiden går låten som lugnet spelade tidigare under kvällen på repeat i mitt huvud.
 
jag lägger mig i soffan bredvid dom andra. hela mitt väsen är stilla. andas frid.
tänker, "här är jag, med tryggheten och lugnet alldeles inpå.
 
och allt är bra."

kommentarer

kommentera här
publiceras ej