euforiska glimtar ur anteckningarna del 3

2014-12-01 23:14:19 i isabell,

förr om åren, när jag tittade upp mot himlen samtidigt som jag rörde mig på marken, till fots eller på cykel eller vad som helst, så att jag rörde mig men himlen stod still, då, förr om åren, fick jag alltid sån otrolig ångest. som att jag såg välvningen sänka sig över horisonten och stänga in mig i sin stora kupol. sin stora kupol som fick mig att känna mig klaustrofobisk och skrämmande liten.
 
förändringar alltså. det är otroligt.
 
ikväll ser jag upp mot himlen samtidigt som jag traskar fort, fort framåt i takt till musiken, och tänker:
"molnen ser ut som sanddynor."
 
bara så. är det inte otroligt.

kommentarer

postat av: Mamman

2014-12-02 16:44:19

Det är otroligt härligt!!!Puss,ses snart💕

kommentera här
publiceras ej