gårdagkvällen var euforisk! ren och skär lycka! jag och ylva satt nästan helt längst fram på balkongen, redan från öppningsnumret (säg mig var du står) var vi i extas och vi sjöng så högt och dansade så intensivt att rösterna försvann och stolsraden vajade. mitt i konserten kände jag en hand på min axel från kvinnan bakom som utropade "ni gör konserten!" efteråt stannade hon oss, log stort och sa "det var en fröjd att sitta bakom er! ni spred så mycket energi och glädje!" fina ord från en helt främmande kvinna. härligt! när vi sen fick möjligheten att faktiskt möta carola och ta en bild var kvällen fulländad. "jag måste bara få säga TUSEN TACK för en fantastisk kväll!" sa jag, och carola sa "tack! du är svensk! jobbar du här eller?" "ja, i oslo" sa jag, varpå carola tog mig om midjan, log stort mot kameran och sa "det känns skönt." "härligt att ha lite svenskar i publiken?" frågade jag, och hon sa "ja, det känns som hemma." fina carola!!!

 

efteråt, på väg hem till kristine, var jag tvungen att ringa mamma och berätta om kvällen. mamma hörde hur upphetsad jag var och fnissade i telefonen. "det är så härligt att höra att du har haft en fin kväll, isabell!" sa hon, och jag skrattade med. det var VERKLIGEN en fin kväll!