du som inte känner mig, du som inte är på samma ställe som jag. du kommer kanske tycka att det här låter som vilken humbug som helst. kommer kanske kalla mig flummig, new age, himla lite med ögonen eller vifta bort det. kanske alldeles snart sluta läsa. det är helt okej.

 

men däremot - du som vet att jag hela mitt liv har sökt efter något. du, som jag har suttit med nätterna igenom och diskuterat energier och materia och liv efter döden och alltings uppkomst. du kommer förstå. du som ser att jag har ett öppet och mottagligt sinne. som vet att jag växt upp med en övertygan om någonting mer. du kommer att förstå.

 

allting händer av en anledning. ingenting lämnas åt slumpen. i slutändan kommer allting bli som det alltid var menat att bli. och allting sköljer över mig. varenda liten händelse som med små steg tagit mig hit. ett tidigt minne från mina grannars hem, jag är kanske tre, och mamman i familjen som står vid köksbänken och mumlar "om mani padme hum". samma grann-mamma som tar med oss till olika energifyllda platser hon hittat i naturen för att samla kraft. hur ofta jag backat och vänt när jag kommit in i ett rum, för att energierna på plats jämfört med dom i min kropp inte passar ihop för tillfället. min egen mamma som slänger och möblerar om enligt feng shui, och sen renar huset med bergskristall. morfar som ger mig en femtiolapp på medeltidsmässan, säger "här får du en peng" och jag som direkt köper stenar för hela slanten. och sen sover med den blå sammetspåsen med kristaller under kudden varje natt. rosenkvarts för kärlek, tigeröga för framgång och rikedom och opal, som är min månadssten.

 

och så alla dom åren jag ignorerat mina innersta tankar, åsikter och känslor och istället betett mig som vilken tonåring och ung tjugoplussare som helst. shoppat och fikat på vardagarna och supit bort varje helg. så mycket tid som slösats. och hur jag till slut blev så trött på all ytlighet.

 

mamma som en gång sa till mig, "du är lite som elly, du." elly, mamman i grannfamiljen, som är mycket mer alternativ än vad min egen familj någonsin kommer bli. och jag som blev ganska stolt. och rörd, längst in.

 

för några veckor sen berättade en vän till mig om en behandling hon varit på. koppning och healing. hon sa egentligen inte så mycket mer än att det var en otrolig upplevelse. och någonting inom mig sa ja, så jag bokade en tid. och kvinnan jag hamnade hos fick mina spretiga energier att samlas en del och mitt huvud att kännas lite klarare. så jag bokade en ny tid. för något som visade sig vara en upplevelse så stark, så intensiv och så otroligt effektfull att jag närapå utlöste ett migränanfall på kvällen. jag som aldrig haft migrän. en power healing med fokus på solar plexus som gjorde att jag i två dagar kände som att jag andades där istället för genom näsa och mun.

 

jag skrev ett mail igår för att sammanfatta lite vad jag går igenom om dagen:

idag köpte jag en ny kristall. jag stod i en halvtimme och tittade och tittade innan jag till slut var tillbaka på den jag först tittat på och insåg att den var den rätta. utan att läsa vad den stod för hängde jag på mig den för att se vad den gjorde med mig. om jag kände något annorlunda. lite snabbare och starkare hjärtslag. lite klarare andning, som ett tjockt rör rakt upp från lungorna och till någonstans bakom näsan. stenen visade sig vara en krysokolla. chakra: rot och hjärta, fysiskt: lungor och matsmältningssystem. just saying.

 

och så fort den här kvinnan är tillbaka i oslo ska jag boka en ny tid. hela mitt väsen törstar efter ljus och kärlek, och med hennes hjälp är det dit jag är på väg.

 

jag inser nu att det här är ett inlägg mest till mig själv. men, so be it. we are united. we are one. all is well.