denna fredag var det ett mulet oslo som mötte mina blå. i ett par sekunder kände jag mig förvirrad, varför ringer klockan, vad ska jag göra, vilken dag är det, kan jag somna om? när jag sen kom på det (corebar, fredag, vakna!) studsade jag upp. "ett grått och regntungt oslo kan inte stoppa mitt humör!" sa jag högt för mig själv, slängde ihop ryggsäcken, åt frukost, klunkade i mig dagens vetegräs-shot och tog mig med snabba steg ner mot gymmet. ett härligt pass! efteråt duschade jag och tog på mig klänning och kofta, och med skorna i handen.. inga strumpbyxor. dom låg fint kvar i lådan hemma på løkka. jahaja. ingenting att göra åt. jag fick snällt traska hemåt i knälång klänning och bara ben.

 

här hemma ligger fokuset om dagen på affirmationer. positiv inställning. allt du sänder ut får du tillbaka. som tv-antenner sänder vi ut vågor och tillbaka får vi precis allt det som vibrerar på samma frekvens. jag har slutat tänka "nej". istället slänger jag till med ett högt och rungande "JA!" jag bejakar! jag vill bejaka, för jag är övertygad om att tankens kraft är starkare än någonting annat!

 

när jag nu lugnt flanerade genom en regnig storstad kunde jag ha varit bitter. jag kunde ha stirrat ner i marken, förbannat min egen glömska, irriterat mig över glasögon som vättes och hindrade mig från att se ordentligt. istället valde jag att stoppa glasögonen i fickan och titta upp. möta blickar från medmänniskor omkring mig. ge ett leende till folk jag gick förbi. skratta lite åt att det är april och kallt och "här går jag med bara ben och en förkylning i bagaget". och promenaden hem var inte alls särskilt lång och inte alls särskilt jobbig. den var faktiskt ganska mysig.

 

någon kanske undrar vad som hände med den gamla bloggen. varför den helt plötsligt är låst och jag har startat en ny. i söndags var jag och tränade med min personliga tränare. hon hade läst ett par inlägg och frågade mig hur jag trodde att jag uppfattades för människor som inte känner mig, som bara läser ett inlägg här och där. när jag kom hem på kvällen satte jag mig ner och läste igenom några sporadiskt valda texter. det var ganska grått. tungt och trist. när jag har suttit och skrivit har jag varit helt omedveten om detta, men nu märkte jag att det låg som en kletig sörja över varje litet ord. en sörja som jag inte vill ha. men skriften är mitt språk, och jag vill fortfarande ha ett forum. dock ett ljust sådant. ett inspirerande och härligt sådant. något jag kan se tillbaka på med glädje och lugn.

 

jag är i flow! jag är fylld av energi och livslust! här om dagen rotade jag igenom skåp och lådor och hittade både det ena och det andra som jag kontinuerligt proppar i mig av för att boosta både kropp och själ. allt från tea tree oil, wild oat brandy och niaoli-extrakt till vetegräs och transfer factors har jag svalt, och jag tror säkert att det drar sitt strå till stacken. däremot vet jag att det inte är det avgörande. det avgörande är att jag gör ett aktivt val! jag väljer glädje, lycka och framgång! jag väljer att tänka att jag redan har det, och därmed är det universums lag att ge mig det. jag omfamnar här och nu och jag omfamnar framtiden. då kan inte ens ett grått och regntungt oslo stoppa mig.